Hormon-svägningar till max!
Alltså, det är tur att jag har sån underbar kille som inte slänger ut mig för just nu är jag nog inte så rolig att vara med. Och tro mig, de är fan inte roligt att ha det så här! Tur man ska till läkaren på onsdag.
För övrig har jag funderat mkt på de här med fotbollen. Jag vill så himla gärna börja träna men samtidigt är jag rädd. Rädd för va de andra ska tycka, rädd för vad jag ska klara av. Rädd för att inte kunna andas. Att inte kunna röra på sig utan att bli dålig och få andnöd är mentalt krävande för mig för jag vill så gärna. De finns inge roligare än att springa! :)
Min tanke är iaf denna: Träna så mkt som möjlig med N, både kondition och styrka. Denna vecka har vi ändå varit duktigt och gått lång-promenader. Sedan hade jag tänkt fara till Umeå för att fixa speciella sulinlägg, fotbollsskor och dyl. Sedan prata med lse(betsele??)dam-lag och höra om jag inte får träna med dem. Träna på mina villkor! För de är det som är så dumt, jag kan inte träna efter någon annan just nu, jag måste känna efter själv och sluta vara så bänn. För att jag ska kunna träna måste jag vila mååånga gånger. De behöver inte vara mer än en min. men tar jag inte dessa pauser blir jag JÄTTE dålig och får då svårt att kunna andas överhuvudtaget.
Att vara med i någon match är ju bara att glömma (med tårar i mina ögon) men så är mitt liv just nu. Antar att man måste accepter och se andra ljusglimar i livet, för realistiskt sett är det fysiskt omöjligt för mig.
Vad är då fel på mig?! Ingen vet, ingen vet.. Jag blir så less. Jag vill veta vad som är fel, jag vill att dom ska fixa mig! Väntar just nu på att få komma till lung-kliniken i Umeå, skulle ta tre månader att komma dit men snart har det gått fyra. Jag vill bli frisk nu, jag vill börja leva till fullt nu! Jag vill inte längre vara rädd och frustrerad! Jag vill kunna andas..
Älskar du!
För övrig har jag funderat mkt på de här med fotbollen. Jag vill så himla gärna börja träna men samtidigt är jag rädd. Rädd för va de andra ska tycka, rädd för vad jag ska klara av. Rädd för att inte kunna andas. Att inte kunna röra på sig utan att bli dålig och få andnöd är mentalt krävande för mig för jag vill så gärna. De finns inge roligare än att springa! :)
Min tanke är iaf denna: Träna så mkt som möjlig med N, både kondition och styrka. Denna vecka har vi ändå varit duktigt och gått lång-promenader. Sedan hade jag tänkt fara till Umeå för att fixa speciella sulinlägg, fotbollsskor och dyl. Sedan prata med lse(betsele??)dam-lag och höra om jag inte får träna med dem. Träna på mina villkor! För de är det som är så dumt, jag kan inte träna efter någon annan just nu, jag måste känna efter själv och sluta vara så bänn. För att jag ska kunna träna måste jag vila mååånga gånger. De behöver inte vara mer än en min. men tar jag inte dessa pauser blir jag JÄTTE dålig och får då svårt att kunna andas överhuvudtaget.
Att vara med i någon match är ju bara att glömma (med tårar i mina ögon) men så är mitt liv just nu. Antar att man måste accepter och se andra ljusglimar i livet, för realistiskt sett är det fysiskt omöjligt för mig.
Vad är då fel på mig?! Ingen vet, ingen vet.. Jag blir så less. Jag vill veta vad som är fel, jag vill att dom ska fixa mig! Väntar just nu på att få komma till lung-kliniken i Umeå, skulle ta tre månader att komma dit men snart har det gått fyra. Jag vill bli frisk nu, jag vill börja leva till fullt nu! Jag vill inte längre vara rädd och frustrerad! Jag vill kunna andas..
Älskar du!
Kommentarer
